1948 skrev tidningarna mycket om ljudvallen, och om den man som faktiskt var först med att flyga snabbare än ljudet, amerikanen Chuck Yeager. Som flygbiten liten pojke intresserade jag mig mycket för detta, men att jag en gång skulle träffa denne man, kunde jag naturligtvis inte ana.
Tillfället kom nära femtio år senare när jag var på en internationell presskonferens i Austin, Texas. Det stora elektronikföretaget hade inbjudit Brigadier General Charles Elwood ”Chuck” Yeager som middagstalare.
Inför en ivrigt lyssnande publik (som han trodde bestod av patriotiska Texaner) började han berätta om sin bakgrund. Han flög 64 uppdrag med en P-51 Mustang över Tyskland under andra världskriget och sköt ned 12 plan varav fem på ett enda uppdrag. En gång blev han själv nedskjuten. Han fick se ett jetplan för första gången i sitt liv. Det sköt han också ned. Det var en tysk Me-262, i krigets slutskede. Han berättade leende med tindrande ögon, ungefär som om allt var ett enda härligt pojkboksäventyr, och summerade andra världskriget med något i stil med ”Yeah, we blew those German bastards out of the sky alright”. Några unga tyska journalister bland åhörarna skruvade besvärat på sig. German bastards?
Efter kriget vidtog överljudsflygningarna med raketplanet Bell X-1 och dess efterföljare X-1A. Vid ett tillfälle när han uppnått mer än dubbla ljudhastigheten blev planet instabilt och han förlorade kontrollen på 26000 meters höjd. Planet tumlade runt i alla riktningar, föll okontrollerat 17000 meter på 50 sekunder tills han kunde räta upp det på ca 10000 meters höjd och landa utan vidare intermezzon. Och så vidare.
Han flög ett hundratal ”missions” under Vietnamkriget, i en Martin B-57, ett lätt bombflygplan. Därefter blev han rådgivare åt NASAs astronauter. Och åt författaren Tom Wolfe som skrev ”The Right Stuff”, romanen som sedan blev en Oscarsbelönad film med samma namn, och som handlar om de sju första astronauterna. Chuck blev själv aldrig astronaut eftersom NASA krävde akademiska meriter, och det saknade han, naturbegåvning som han var.
Jag skakade hand med honom. Varför? Mest för han hade överlevt två krig och en karriär som testpilot. Det krävs rätt virke för det. Och så hade jag ju på sätt och vis känt honom sen mina pojkår….
