Löpsedeln ger mig en mental bild av att en våg av kryllande, krälande aliens har gjort halt vid stadsgränsen, otåligt väntande på ett tecken från sin ledare. En vinkning med de skaftförsedda ögonen, och den slemmiga massan sätter sig i rörelse med ett samfällt, entusiastiskt GLURP. På bred front vältrar den sig över stadsgränsen, förtärande allt i sin väg. Rädde sig den som kan. Östgötametropol i panik.
Löpsedeln är från augusti 1990. I somras, 17 år senare, ser jag för första gången en mördarsnigel vid vår sommarstuga i Motala. Det tog lång tid att komma fram. Men nu är jag beredd.
